Instagram

En dansares dagbok

 
 
Ryggar som värker, knän som inte fungerar som de ska, benhinnor som inte riktigt hänger med. Till och med en hjärnskakning har en av våra dansare råkat ut för.
Det är tungt, slitigt och jobbigt att vara dansare. Kroppen är det enda arbetsredskapet en har och den ska vara i toppform hela tiden. En måste orka en hel föreställning, och vissa av dagarna har vi flera föreställningar.
Vi repar flera timmar varje dag. Koreografier ska bli klara, steg ska repas in, räkningar ska sättas, kostymer ska gå att dansa i och smink ska provas. Det är mycket att göra och när vi kommer hem är det enda vi gör att sova och äta.

Men det är ju värt det. Alla gånger. Hur ont vi än har, hur trötta vi än är så är vi så otroligt jäkla taggade på att möta vår publik. Vi kommer ge er snygga, tighta koreografier med känsla och passion.
Det är ju det här vi älskar, att stå på scenen och visa vad det är vi har kämpat för så länge. Vad det är vi har gjort – instängda i danssalen timme efter timme.
När vi står där på scenen framför er kommer vi att älska varje sekund. Varje gång en sätter den svåra piruetten eller det snygga hoppet kommer danshjärtat att hoppa av lycka i bröstet. Vi kommer vara förberedda och uppvärmda och fruktansvärt sugna på vår tid på scenen– och framför allt, ge er den bästa dansen ni sett i Katedralskolans Aula.

Skrivet av en av klassens danselever, Emma Sternhag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback